Vet ni vad jag inte alls tycker om? Jo, införskaffningar av julklappar. Vad ska man köpa? Vilken storlek? Tror ni han eller hon kommer gilla det man köpt? När man köpt något så kommer 1000 frågor efteråt och sen kommer ångesten att man kanske skulle köpt något annat. Nu sitter man här i sin säng och ska slå in alla kläder och vad man nu köpt, och jag har ingen aning om hur man gör. De kan ju inte förvänta sig massa glitter och att paketen är fint inslagna när dem får presenterna av en viss herr Pontus. 

 

Nu ska jag ta ikapp lite serier och äta massa godheter. 

Idag, mina damer och herrar, fick vi lov. Men det är inte bara det som har bidragit till denna underbara dag. Dagen började med att vi fikade med klassen och våra två mentorer. Johanna Björn stod för lussekatterna som verkligen smakade utsökt. Bra jobbat Björnan, riktigt bra jobbat. Därefter stod Oscar Slayern Arconge och Rasmus Maskinmördaren för lite kareoke(?). Anywho, det var riktigt lyckat, alla klappade och sjöng med och man kände redan då att det var på gång mot bättre tider. 

 

Sen efter vårat party så skulle vi kolla på julavslutningen, och jag måste verkligen säga att jag verkligen är så oerhört imponerad av de som sjöng och medverkade, men speciellt dem som sjöng. Det var en fröjd för öronen. Tiden gick och efter ett tag hade våra tre arslen placerats på gymmet. Och sedan lyxade vi till oss med bubbelpool och hade bara allmänt kul. 

 

Sen hade jag, Oscar, Linnea, Sabina och Rassi filmkväll. Insidous stod på listan och vi alla placera sig i min säng, oavsett om vi fick plats eller inte. Gissa vem som fick sitta på kanten? Jo, det fick jag göra. Fick iallfall nöja mig genom att skrämma dem en hel del så burkar och godis flög i högans sky och armbågar flög upp på ansiktet och lite sånt, men det var helt klart värd det. No doubt. 

 

Jag vill inte vara för specifik och berätta allt för jag vet inte direkt hur roligt det är för en läsare och läsa om mina dagar. Antagligen inte så kul. Tror jag. Vill iallafall tacka alla som medverkat idag, har haft hur roligt som helst.

 

Imorgon är det avslutning. Nu återstår det bara en fråga, vad ska man ha på sig? Ska man ens komma dit? Är det värt att cykla i regn (om det nu blir det) för att sitta där och lyssna på rektorns törra skämt och "ha ha ha.a" igenom det? Nej, det får vara ett problem imorgon. Nu ska jag sitta och ta det lugnt, och dricka upp min underbara cappuccino som jag fick av Adde precis. Riktigt god är den, synd att den är min och inte din. Hehe. Fast jag skulle kunna dela. Kanske.

 

För övrigt har det varit en riktigt, riktigt bra dag. 

 

 

Som ni alla vet har jag inte uppdaterat på ett tag, och det är därför att jag ligger i ide. Så fort jag kommer hem efter skolan drar man och tränar sen försvinner orken att göra något annat så man däckar i sin säng helt enkelt. Det är också en hel del att göra eftersom man hade flyttat fram en massa prov innan lovet på grund av en flytt som inte blev av direkt. Life. 

Hela helgen har varit ganska bra. Jag var på besök hemma hos Oscar "Mördarblicken" Arconge och vi gjorde allt möjligt. Eftersom han har ett piano som är lite halvt avstämd så älskar jag att spela "skräcklåtar" där, som t.ex Dead Silence theme song, men det tycker tyvärr inte han om så jag har blivit förbjuden att spela där nu. Kul. Förresten har jag nog aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv heller som jag gjorde hemma hos Ogge. Vi skulle dra en sladd, från övervåningen till nedervåningen. Jag skrek "STRÄÄCCKK OSCAR, STRÄÄÄCK PÅ SLADDEN" .. Han gjorde detta och samtidigt som han skriker tillbaka "Hur jävla lång är inte denna jävla fanslad.." Han hann bara dit eftersom när han drog av rent hat så rasade något, det lät som porslin som krossades. Men det var något annat. Istället för att köra tradionen med att pynta granen med massa kulor och fint, hade vi nu, pyntat golvet, med ett hav av allt. Kul. 

 

 

Bättre kväll får man ju leta efter. Jag och några vänner tog våra rumpor och åkte iväg och kollade bio, The Hobbit: The Desolation of Smaug. Jag var inte alls lika laddad för att kolla denna som när jag satt i samma biosalong när jag kollade Catching Fire. Filmen var bra, men jag förväntade mig något bättre, mer mindgames as in gåtor och lite sånt roligt. Något som jag kan klargöra är att Smaug var helt klart bäst i filmen, man ryser när man hörde dess röst. Benedict säger jag bara, Benedict Cumberbatch. Sen att jag blev kliad genom hela filmen gjorde ju allt så mycket bättre. Long live att bli kliad. Jag varnar er som brukar klia andra, gör inte det. Det slutar bara upp med att ni måste göra det hela filmen och denna film är väldigt lång. Väldigt, väldigt lång. 

Imorgon kommer ett till avsnitt av Supernatural ut, med tanke på att Kevin dog i det senaste avsnittet så är det intressant hur det blir. 

 

Nej nu tänker jag faktiskt kurra ner mig bland alla täcken och kuddar man har i sin säng och sätta på Santa Clause 2, måste dock först hitta min katt, men hon är inte svår att missa med tanke på att hennes mage slår i marken när hon springer och hör redan nu massa krafs som kommer ifrån köket. Så nu checkar Pontus ut för idag. 

 

 

Igår så sade Färm till mig att jag var tvungen att komma till uppehållsrummet (där priserna delades ut) för att stötta henne, och vara där för att det kanske finns en chans att de ropar upp mitt namn. 

Jag kom till uppehållsrummet och jag var ganska lugn, inte kommer jag få ta emot något pris, för jag skriver som en ko. Jag känner att mitt hjärta började slå snabbare ju mer tiden gick och allt blev bara knas. 

Efter ett tag så hör jag att de ropar upp min titel, sen läser ett utdrag ur novellen samt läser upp mitt namn och ber mig komma fram. Jag visste inte vad jag skulle göra, tänk om jag skulle snubbla när ett antal många ögon och öron var där för att se vem skulle få priser. Jag tog emot mitt pris, gick därifrån och sjönk ihop på en bänk och hoppades att ingen skulle märka av mig.

 

När jag väl ska gå till mitt skåp så ber dem att alla vinnarna ska komma fram för fotografering och allt vad det nu var. Vet ni vad det betyder? Att jag, som är så fruktansvärt ofotogenisk, kommer hamna i Hallands Nyheter, som väldigt många läser. Jag borde känna mig nöjd men jag känner bara att en dimma av pinsamhet har lagt sig över mig nu och jag vet inte varför. 

 

- 

 

Livet är bra lustigt. Otaliga gånger hade han skrivit i sina berättelser om människor på flykt. Hur en obetydlig roll i historien ilade genom skogen för att undkomma en förföljare, och möjligen ett ödesdigert slut. Aldrig hade han ens övervägt tanken att han skulle behöva uppleva konceptet ”flykt”, och den skräcken, i verkliga livet.

 

Men man kan ha så fel. Där var han. I våldsamt snabb sprint genom den lummiga skogen, oviss om hans framtid ens sträckte sig en ynka kvart framöver. Hjärtat bultade stenhårt i bröstet, och han var så andfådd att det gjorde ont att dra in luft i lungorna. Att han aldrig hade lagt någon större vikt på konditionsträning var någonting han bittert ångrade nu, men trots sitt otränade tillstånd lyckades han fortsätta springa – av blotta viljestyrkan.

 

”Titta inte tillbaka”, det var instruktionerna hon hade skrikit till honom.

”Spring så fort du bara kan, skaffa hjälp och titta inte tillbaka”.

Han kunde fortfarande höra paniken i hennes röst. Den ekade i hans huvud, om och om igen.

Fast bortsett från kaoset i hans huvud verkade resten av omvärlden helt oberörd. Fridfull och tyst.

 

Faktum var att det var alldeles för tyst. Visst, det var mitt i natten, och mitt i ingenstans, men ändå. Till och med han visste att skogen hade sina ljud även på nattetid. Vinden som drog genom löven, en kvist som knäcktes någonstans, en uggla som hoade. Någonting. Här fanns ingenting.

Det var som om alla ljud bara hade försvunnit.

Allt som hördes var hans egna andetag, snabbare och snabbare för varje sekund.

Och någonting mer. Det lät nästan som vinden,

Fjäderlätt, och liksom strök fram genom terrängen. Snabbt. Vant. Efter honom.

 

Den hade slagit till precis när mörkret lagt sig. Han hade skymtat någonting, men han kunde inte riktigt greppa vad. Eller visste han ens? Han var inte säker. Allt var så luddigt och vagt.

Han hade lagt märke till någonting, men bara skakat bort det.
En skugga lite mörkare än de andra. Någonting som strök förbi i brisen utanför fönstret.

Någonting som studerade vartenda steg han tog. Svart päls och ett hemsk gläfsande, det var vad han var säker på. Som en hund, fast ändå inte. Ett odjur.

För ärlighetens skull hade han bara fått en hastig, kortvarig glimt av vad-det-nu-var.

 

Vad som skrämde honom mest var att hon hade verkat veta vad det var. Hur hon hade instruerat honom utan att ens tveka eller ge det ytterligare en tanke. Titta inte tillbaka. Det högg till i sidan, och språngmarschens ansträngning började ta ut sin rätt. Han bet ihop, knöt nävarna och fortsatte. Han tänkte inte ge upp. Han vägrade. Någonstans där mellan skräcken -så brutal att den fick honom tårögd- och envisheten att fortsätta framåt, oavsett vad, började adrenalinet pumpa och gav honom lite mer bränsle att förbränna. Några fler steg att orka med. Ett morrande bakom honom fick honom att spärra upp ögonen, och snegla bakåt. Titta inte tillbaka, hade hon sagt. En rörelse i ögonvrån. Han vände blicken framåt och fortsatte springa.

 

Månen sken stundom fram mellan trädens kala kronor. Det bleka skenet kastade ljus över skogen. Det underlättade, ja. Men samtidigt så blev det lite svårare att avhålla sig från att kasta den där blicken över axeln. Skräcken slet i honom så mycket att han mådde illa.

 

Varje andetag brände vitglödgat i bröstkorgen. Han insåg att han inte skulle orka hålla tempot länge till. Fast han insåg även att tanken hade funnits där ett längre tag. Han hade vetat om det, nästan från början. Någonstans när han precis påbörjat sin flykt. När han avlägset hörde skriket som tydligt berättade att hon inte hade klarat det. Tårarna började krypa fram igen, trots att han bet tillbaks allt vad han kunde. Han tänkte inte dö utan att ta reda på vad det var som var efter honom.

Han tänkte inte dö ovetandes. Fan heller.

 

Han hörde hur gläfsandet blev allt högre, allt närmre och allt mer skrämmande. Skräckslaget blåste han ut ett skälvande andetag mellan hopbitna käkar. Och tittade bakåt.  

 

Igår natt pratade jag med min kompis Oscar "Slayern" Arconge på skype och vi satt och diskuterade hemska ansikten. Jag sitter helt tyst och hör genom mina hörlurar att han kollar på någon hemsk video på sin dator med tanke på musiken som jag hörde. Han säger sedan, "Öj, Pontus, sök på The laugh, The amusement och se vad som kommer upp. Mina damer och herrar, detta är vad som kom upp.

 

 

Efter en hel vecka vila så börjar äntligen träningen imorgon. Något man verkligen saknat och längtat efter, att få springa, eller lyfta vikter. Stenhård träning fem gånger i veckan är det jag brukar köra på. Kan hända att det blir mer eller mindre beroende på hur mycket jag har i skolan. Det kan inte bli mycket roligare att spendera tid på gymmet med två stollar som Oscar "Slayern" Arconge och Rasmus "Maskinmördaren" Johansson. De brukar säga att jag dödar maskinerna och alla vikter på gymmet, men ni borde verkligen ta en titt på dessa grabbar om ni har chansen, frågan är om ni ens våga peaka när de har mördarblickarna på. Inte ens jag vågar. 

 

Bättre söndag får man faktiskt leta efter. Först massa shopping som jag skrev i tidigare inlägg och sedan ännu mer varm choklad och fotboll. Nu när jag blev sugen på att läsa Catching Fire så hittar jag inte boken. Har letat ö.v.e.r.a.l.l.t.  men den ligger säkert här någonstans bland alla kläder och vad jag nu har på det man ska kalla golv.

 

Anywho, Kirrefresh påminde mig att det är julafton om några veckor, vilket betyder nu att man måste sitta och spendera en del tid på fina julklappslistor, och självklart massa pyssel och bak. Så medans ni andra ungdomar är ute och roar er, kommer jag att sitta hemma med mina ingredienser och böcker, helt ensam.

Men vad gör man inte för att få visa sina mästerliga kunskaper i köket för släkten och vänner när dem kommer på besök?

 

Efter mina bakverk borde ni alla kalla mig, Masterchef Lundell, Pontus Lundell.

 

 

(Med James Bond röst, som ni antagligen hade precis)

 

 

 

Nu är man äntligen hemma efter timmars shopping. Rubriken säger allt, jag är mer än nöjd över det jag införskaffat. Nu blir det att kolla klart Ensam Hemma 3 och bara njuta av sin kopp med varm choklad och bara ta det lugnt denna underbara söndag. Tur att man hade Färm med sig som smakråd, kanske därför jag blev så nöjd? 

 

 

Imorgon vankas det shopping! Fick den glada nyheten att jag och min far skulle fara upp till Göteborg för att shoppa loss. Ja, far och son, shoppa, alla gör detta.. ..alla. Det som suger är att väderkanalen varnar för snö och då blir det säkert Göteborg inställt så fingers crossed. Kommer säkert bli så med att när jag har valt ut ett antal kläder så kommer han säkert säga "Pontus, du betalar, du vet det va?" - Om detta skulle hända skulle jag köra hem utan någon far bredvid mig i bilen, eller i baksätet för den delen. Hoppas ni alla mår bra och har det super. Det är jätteroligt att du besöker här då och då, så tack för det.

Kvällen spenderas på ett utmärkt sätt. Först kom en vän och vi kollade Vampire Diaries och lite American Horror Story. Tyvärr hade hon inte med några skumtomtar denna gången men det hoppas jag hon har med nästa gång annars får hon inte komma in i huset, hehe. 

Sen var det final i Idol. Om jag ska vara ärligt tyckte jag faktiskt det var bra att Kevin Walker vann, delvis för att jag hoppas att han kanske signerar ett fotbollskontrakt för Falkenbergs FF nästa år i Allsvenskan, men också för att Elin redan är en komplett artist och inte behöver ett skivkontrakt riktigt än, hon kommer få massor av erbjudanden ändå när hon blir lite äldre. Under Idol-tiden så kom det en till vän på besök vilket var väldigt roligt. 

 

Nu väntar jag bara på Liverpool - West Ham matchen. Helgernas höjdpunkt, Barclays Premier League, och att jag snart ska få göra Falkenbergs vägar oroliga. För guess what? 

 

 

 

 

Dagarna går och man känner sig inte direkt motivierad för att pallra sitt arsle till skolan. "Jag kan ju plugga hemma" intalar man sig själv och tror att det ändå blir helt okej. Tankarna är inte riktigt där dem ska vara och det är också helt omöjligt att plugga hemma. Man kanske tänkar att det är bäst att gå till skolan, så man kopplar bort allt man brukar tänka på, till något annat så som kompisar och glädje osv. 

Jag brukar vara en glad kille, som ofta (förhoppningsvis) sprider positiv energi till andra för andra kanske inte har det så lätt heller. Allt detta deppande kanske gör så jag slutar som en poet och skriver djupare texter än hur djup Marianergraven är. 

 

Anywho, nu ska jag få min dagliga motion genom att hjälpa  min bror har precis köpt en jävligt onödigt stor soffa. Så nu måste jag, den lille killen, hans lillebror, assistera honom för han inte klarar av att bära och skruva soffor själv. Hehe. 1-0 Pontus, skulle jag säg.

 

För övrigt så vill man vill bara ta sitt pick och pack och resa till SF när man ser den bilden ovan, någon som vill hänka? It's all on me. 

 

Gissa vad herr Pontus kommer göra ikväll? Jo, jag kommer lyssna på "Nine - Broiler" och dansa arslet av mig, det är precis vad jag ska göra. ..Och städa mitt rum, så antagligen kommer jag dansa med moppen. Och förresten så påminde Julia mig att det finns en "skräckfilm" som verkar vara bra som faktiskt jag inte har sett, och jag verkligen älskar filmer, vem gör inte? Anywho, den heter Carrie och den verkar riktigt bra. Plus att "Carrie" är verkligen ögongodis, bara så ni vet. Och "skräckfilmen" är egentligen en thriller, det är bara det att enligt Julia är allting skräck. T.om Under the dome. Fast nu är det faktiskt dags för att genomsöka badrummet så ingen spindel hemsöker mig där innan man tar sig en dusch.

 

 

Låten: http://www.youtube.com/watch?v=h1g3vFbCLUY

Trailern: http://www.youtube.com/watch?v=H369sxjyhx8

 

Och om ni känner att ni är i behov av ny musik kan ni alltid kolla igenom min spotifylista, har verkligen allting där. 

Our days is over (are) - Antagligen bara Kirre som förstår detta

 

Ha det super alla där ute som läser min blogg, det är jättekul att ha dig här, så om du kommer förbi mitt hus så kan du få en skumtomte. Fick nämligen en liten gift av Ms Färmos som jag är väldigt tacksam för, förutom att mamma genast tog dem och åt upp dem själv. Förutom dem som ni ska få då. Sparade nämligen några in case. Hehe.

Efter allt så bestämde jag mig för att testa gå till skolan idag eftersom sista lektionen var idrott och tankarna placeras oftast i spelet just då. Kommer dit som att detta kommer bli den värsta lektionen i år men det blev inte direkt så. Johanna Björn skriker ut mitt namn och det vände verkligen mitt humör riktigt mycket, en riktigt go tjej det där. Sen träffade jag en hel del andra goa människor som jag inte träffat på ett tag. Idrotten bestod av olika lekar med bollar och frisbeen (frisbyn, eller hur man nu stavar det) och det som innehållar bollar är oftast alltid kul. 

 

Här ska ni få se något riktigt kul.

 

Jag presenterar er, Steve Kardynal

 

 

 

 

Nämen hej på er alla morgonpigga personer. Sömn har direkt aldrig varit min grej egentligen för er som undrar. Jag är mer nattuggla än att man går upp tidigt på morgonen, så vad gör jag egentligen uppe nu? Nej, det kan man verkligen undra. Tur att man har La Färmos, som en bra kompis att ha. För övrigt var det bara en enda person som gav mig ett förslag på en pianocover jag skulle spela, så Kirreman, grattis, Det blir Una Mattina. (Hade egentligen inget val men schhh, så länge hon blir glad av detta så säger vi inget, okej?) 

För er som inte vet hur den låten går så länkar jag den nedanför här.

 

 

Låten är med i "en oväntad vänskap" som är en väldigt, väldigt bra film. Så ni som inte har sett den kan verkligen ta ledigt en fredagkväll från allt party och gosa ner er i soffan och kolla denna filmen.

 

 

Nu är det så att jag inte ska sluta spela piano utan kör något år till! Så jag låter er läsare bestämma vilken låt jag ska lära mig på piano, så kommentera nedan här så kanske det blir just den jag spelar efter ett tag. Jag har bara spelat i cirka två år, så var snälla, okej?  (Bilden är irrelevant, jag vet, men väldigt berörande.)

Ni vet då man inte mår sådär toppen, när man inte har motivation till att göra någonting. Något kanske har hänt eller bara helt enkelt har blivit drabbad av "novembersjukan" som många får. (JAG OBS JAG) 

Det finns nämligen en del saker man kan göra för att bota denna otäcka dumma sak, och det är

 

 

 

 

 

 

 

Nej, jag har inte dött, även om jag önskar att jag kanske var död p.ga skolarbeten och massa annat så finns jag

fortfarande här. En viss dam frågade mig om det kommer fler covers snart, och svaret på den frågan är tråkigt nog nej. Jag har inte tid och snart är det jul och massa klappar ska införskaffas. Har dock en liten present för er alla som kollar min blogg till jul, hehe.