-

Detta inlägget kommer inte handla om något flummigt eller något som är komiskt, utan en ganska allvarlig sak som ni alla borde se er för. Ni som läser det här borde ta en närmre titt på hur saker och ting är mellan dig och dina vänner. Ni kanske har riktigt bra relationer med personer som ni aldrig ens haft en tanke på att de skulle göra något mot er, att de skulle finnas för er när saker inte står riktigt bra till eller att de aldrig skulle gå bakom eran rygg. Men bara för de kallar sig vänner så finns risken att bli sårad, förlöjligad eller sågad av dem.
Era vänner kanske tycker om att vara med er när allt är bra, när du mår bra och ni sitter och pratar, bakar eller vad som helst. Men det finns såna som inte bryr sig ett smack om hur du egentligen mår, känner eller tycker. De bryr sig inte ett smack om att du är hemma från skolan, eller ens frågar hur du mår.
 
Själv har jag alltid trott att mina nämre vänner skulle varit där för mig, kanske inte alltid, vilket jag också förstår eftersom man kanske behöver ta hand om sig själv. Men aldrig visste jag att nära vänner, faktiskt kan såra en såpass mycket så att man inte alls har livslust längre. Att vänner är så självgoda att de tror att "det spelar ingen roll om jag ändrar historien om vad som kanske skett eftersom jag har många vänner redan så det gör inget om man förlorar någon" och passar då på att att snacka skit. Jag kan inte säga att jag är den perfekta personen heller, eller vännen för den delen, men jag försöker så gott jag kan och försöker hjälpa dem som inte mår så bra. Man behöver egentligen inte göra mycket, om t.ex någon kommer lite sent till skolan eller ser lite hängig ut, fråga om personen är okej, visa att du bryr dig om honom eller henne, för det betyder mer än vad du tror. 
 
Jag har inte fått den uppväxten med många kompisar, utan nära vänner men få. Men när dessa "nära vännerna" gör saker mot en som man aldrig haft en tanke på att de skulle göra, börjar man fundera om de faktiskt är vänner, eller bara där för att ha lite kul.
Det finns ett fåtal personer som aldrig sagt något illa om mig, och som alltid undrat hur läget är och om jag är okej. Men det finns verkligen bara en, verkligen bara en enda person som kan få mig att må bra genom att bara tänka på personen. En person som alltid funnits för mig, antingen i mitt hjärta eller "på riktigt". En person som får livet att rulla på, en som kan få en dålig dag bli helt underbar. Nu kommer en fråga till er alla, hur mycket har man att leva för när en nära vän sårar en och att personen som man verkligen älskar med hela sitt hjärta och väldigt mycket till inte vill prata med en.  
 
Jag tänker inte ge er mitt svar, men med tanke på hur jag har skrivit så vet ni nog det. Sen ber jag om ursäkt om ni inte förstår allting, allt detta är skrivet av fustration och ledsamhet. Vet inte om detta blir mitt sista inlägg eller om det kommer fler. Tack för att ni läste, det betyder. Ha det bra.

Ibland vill man för mycket

 
 

Rose Leslie & Nina Dobrev

 
 
Ja asså, om man inte kan sova så finns ju det alltid ett alternativ att titta på skönheter.
 

Höst

                  Hösten. En av de bästa årstiderna eftersom det inte är för varmt, och inte för kallt.          
 
                                                      
 
Och när hösten nu har kommit, är det dags för det som jag tycker är underbart att göra,
 
 
Precis, spela piano
 

Blåa grisar och kanske lite varulvar som dricker te?

 
Jo, detta är då jag, för er coola som hänger här. 

A survivor

 

Ute på vift

 
 
 
 
 
 

-

 

En familj

 

Lycka

Det finns nog bara en person som förstår varför denna plastpåsen är den bästa plastpåsen i hela världen.
 
 

Broken Hearts

 
 

Hospital for souls

 
 
And then I found out how hard it is to really change
Even Hell can get comfy once you've settled in
I just wanted the numb inside me to leave.
No matter how fucked you get, sorrow is there when you come back down
The funny thing is, all I ever wanted, I already had
There's glimpses of Heaven in every day
In the friends I have, the music I make,
With the love that I feel,
 
 
I just had to start again.

RSS 2.0