Imorgon vankas det shopping! Fick den glada nyheten att jag och min far skulle fara upp till Göteborg för att shoppa loss. Ja, far och son, shoppa, alla gör detta.. ..alla. Det som suger är att väderkanalen varnar för snö och då blir det säkert Göteborg inställt så fingers crossed. Kommer säkert bli så med att när jag har valt ut ett antal kläder så kommer han säkert säga "Pontus, du betalar, du vet det va?" - Om detta skulle hända skulle jag köra hem utan någon far bredvid mig i bilen, eller i baksätet för den delen. Hoppas ni alla mår bra och har det super. Det är jätteroligt att du besöker här då och då, så tack för det.

Kvällen spenderas på ett utmärkt sätt. Först kom en vän och vi kollade Vampire Diaries och lite American Horror Story. Tyvärr hade hon inte med några skumtomtar denna gången men det hoppas jag hon har med nästa gång annars får hon inte komma in i huset, hehe. 

Sen var det final i Idol. Om jag ska vara ärligt tyckte jag faktiskt det var bra att Kevin Walker vann, delvis för att jag hoppas att han kanske signerar ett fotbollskontrakt för Falkenbergs FF nästa år i Allsvenskan, men också för att Elin redan är en komplett artist och inte behöver ett skivkontrakt riktigt än, hon kommer få massor av erbjudanden ändå när hon blir lite äldre. Under Idol-tiden så kom det en till vän på besök vilket var väldigt roligt. 

 

Nu väntar jag bara på Liverpool - West Ham matchen. Helgernas höjdpunkt, Barclays Premier League, och att jag snart ska få göra Falkenbergs vägar oroliga. För guess what? 

 

 

 

 

Dagarna går och man känner sig inte direkt motivierad för att pallra sitt arsle till skolan. "Jag kan ju plugga hemma" intalar man sig själv och tror att det ändå blir helt okej. Tankarna är inte riktigt där dem ska vara och det är också helt omöjligt att plugga hemma. Man kanske tänkar att det är bäst att gå till skolan, så man kopplar bort allt man brukar tänka på, till något annat så som kompisar och glädje osv. 

Jag brukar vara en glad kille, som ofta (förhoppningsvis) sprider positiv energi till andra för andra kanske inte har det så lätt heller. Allt detta deppande kanske gör så jag slutar som en poet och skriver djupare texter än hur djup Marianergraven är. 

 

Anywho, nu ska jag få min dagliga motion genom att hjälpa  min bror har precis köpt en jävligt onödigt stor soffa. Så nu måste jag, den lille killen, hans lillebror, assistera honom för han inte klarar av att bära och skruva soffor själv. Hehe. 1-0 Pontus, skulle jag säg.

 

För övrigt så vill man vill bara ta sitt pick och pack och resa till SF när man ser den bilden ovan, någon som vill hänka? It's all on me. 

 

Gissa vad herr Pontus kommer göra ikväll? Jo, jag kommer lyssna på "Nine - Broiler" och dansa arslet av mig, det är precis vad jag ska göra. ..Och städa mitt rum, så antagligen kommer jag dansa med moppen. Och förresten så påminde Julia mig att det finns en "skräckfilm" som verkar vara bra som faktiskt jag inte har sett, och jag verkligen älskar filmer, vem gör inte? Anywho, den heter Carrie och den verkar riktigt bra. Plus att "Carrie" är verkligen ögongodis, bara så ni vet. Och "skräckfilmen" är egentligen en thriller, det är bara det att enligt Julia är allting skräck. T.om Under the dome. Fast nu är det faktiskt dags för att genomsöka badrummet så ingen spindel hemsöker mig där innan man tar sig en dusch.

 

 

Låten: http://www.youtube.com/watch?v=h1g3vFbCLUY

Trailern: http://www.youtube.com/watch?v=H369sxjyhx8

 

Och om ni känner att ni är i behov av ny musik kan ni alltid kolla igenom min spotifylista, har verkligen allting där. 

Our days is over (are) - Antagligen bara Kirre som förstår detta

 

Ha det super alla där ute som läser min blogg, det är jättekul att ha dig här, så om du kommer förbi mitt hus så kan du få en skumtomte. Fick nämligen en liten gift av Ms Färmos som jag är väldigt tacksam för, förutom att mamma genast tog dem och åt upp dem själv. Förutom dem som ni ska få då. Sparade nämligen några in case. Hehe.

Efter allt så bestämde jag mig för att testa gå till skolan idag eftersom sista lektionen var idrott och tankarna placeras oftast i spelet just då. Kommer dit som att detta kommer bli den värsta lektionen i år men det blev inte direkt så. Johanna Björn skriker ut mitt namn och det vände verkligen mitt humör riktigt mycket, en riktigt go tjej det där. Sen träffade jag en hel del andra goa människor som jag inte träffat på ett tag. Idrotten bestod av olika lekar med bollar och frisbeen (frisbyn, eller hur man nu stavar det) och det som innehållar bollar är oftast alltid kul. 

 

Här ska ni få se något riktigt kul.

 

Jag presenterar er, Steve Kardynal

 

 

 

 

Nämen hej på er alla morgonpigga personer. Sömn har direkt aldrig varit min grej egentligen för er som undrar. Jag är mer nattuggla än att man går upp tidigt på morgonen, så vad gör jag egentligen uppe nu? Nej, det kan man verkligen undra. Tur att man har La Färmos, som en bra kompis att ha. För övrigt var det bara en enda person som gav mig ett förslag på en pianocover jag skulle spela, så Kirreman, grattis, Det blir Una Mattina. (Hade egentligen inget val men schhh, så länge hon blir glad av detta så säger vi inget, okej?) 

För er som inte vet hur den låten går så länkar jag den nedanför här.

 

 

Låten är med i "en oväntad vänskap" som är en väldigt, väldigt bra film. Så ni som inte har sett den kan verkligen ta ledigt en fredagkväll från allt party och gosa ner er i soffan och kolla denna filmen.

 

 

Nu är det så att jag inte ska sluta spela piano utan kör något år till! Så jag låter er läsare bestämma vilken låt jag ska lära mig på piano, så kommentera nedan här så kanske det blir just den jag spelar efter ett tag. Jag har bara spelat i cirka två år, så var snälla, okej?  (Bilden är irrelevant, jag vet, men väldigt berörande.)

Ni vet då man inte mår sådär toppen, när man inte har motivation till att göra någonting. Något kanske har hänt eller bara helt enkelt har blivit drabbad av "novembersjukan" som många får. (JAG OBS JAG) 

Det finns nämligen en del saker man kan göra för att bota denna otäcka dumma sak, och det är

 

 

 

 

 

 

 

Nej, jag har inte dött, även om jag önskar att jag kanske var död p.ga skolarbeten och massa annat så finns jag

fortfarande här. En viss dam frågade mig om det kommer fler covers snart, och svaret på den frågan är tråkigt nog nej. Jag har inte tid och snart är det jul och massa klappar ska införskaffas. Har dock en liten present för er alla som kollar min blogg till jul, hehe. 

 

Innan filmen så var jag nog den som var mest taggad, så upprymd av känslor att jag ville bara skrika, sprattla och gråta. Jag satt där, min stirrande blick på duken som jag hoppades skulle tas undan så fort som möjligt. Mina kompisar som satt bredvid pratade med mig men orden kom lika snabbt in som ut för jag var så uppspelt. 

Duken dras undan och Lionsgate täcker upp allting. I detta ögonblick så kollade jag på min kompis bredvid mig, som förövrigt är lika förälskad i böckerna och filmerna som jag, och vi visste inte vad vi skulle ta vägen. 

 

Filmen var så himla bra, så oerhört sjukt bra att när jag gick ut från bion så ville jag bara krama om alla personer som fanns där för jag hade så mixade känslor. Alla dagar i veckan att man spenderar 90 kronor för en film som denna. Redan nu vill jag se om filmen. Helst med personer som verkligen har ett hungerspelshjärta för då förstår dem varför man kanske blir helt knas.

 

Jag kan inte förklara med ord hur mycket jag längtar till Mockingjay. 

Mycket bra film, med mycket, mycket bra sällskap. Det enda som suger nu är att alla sover, så det finns ingen att fangurla med hela natten. Är så upprymd så vill egentligen bara NJSNFDJBNSALDFNafnjsndj. Sådär, nu känns det lite bättre. 

Nu har det blivit så att jag lagt upp en till låt, lyssna gärna på det och ge feedback om ni vill, tack! 

 

 

 

 

Nu är det så att jag har skaffat ett soundcloudkonto där jag lägger upp lite låtar som jag spelat på piano, skulle verkligen inte ha något emot om du tog din tid och lyssnade. Tack!

 

https://soundcloud.com/pontuslundell/alive  - Det kommer också komma låtar jag skrivit själv så småningom.

 

 

Tydligen ska jag och några kompisar som kommer hit senare se Mama. Filmen som gjorde så jag inte vågade gå på toa med stängd dörr, filmen som gjorde att jag inte kunde sova på två veckor. Ja, ni förstår min poäng. Om jag inte bloggar på ett tag så är det för att Mama har kidnappat mig. 

 

När man är så glad så man vill bara krama alla man ser och sprida sin glädje och lycka till er alla andra.

 

 

 

Detta inlägget kommer inte handla om något flummigt eller något som är komiskt, utan en ganska allvarlig sak som ni alla borde se er för. Ni som läser det här borde ta en närmre titt på hur saker och ting är mellan dig och dina vänner. Ni kanske har riktigt bra relationer med personer som ni aldrig ens haft en tanke på att de skulle göra något mot er, att de skulle finnas för er när saker inte står riktigt bra till eller att de aldrig skulle gå bakom eran rygg. Men bara för de kallar sig vänner så finns risken att bli sårad, förlöjligad eller sågad av dem.

Era vänner kanske tycker om att vara med er när allt är bra, när du mår bra och ni sitter och pratar, bakar eller vad som helst. Men det finns såna som inte bryr sig ett smack om hur du egentligen mår, känner eller tycker. De bryr sig inte ett smack om att du är hemma från skolan, eller ens frågar hur du mår.

 

Själv har jag alltid trott att mina nämre vänner skulle varit där för mig, kanske inte alltid, vilket jag också förstår eftersom man kanske behöver ta hand om sig själv. Men aldrig visste jag att nära vänner, faktiskt kan såra en såpass mycket så att man inte alls har livslust längre. Att vänner är så självgoda att de tror att "det spelar ingen roll om jag ändrar historien om vad som kanske skett eftersom jag har många vänner redan så det gör inget om man förlorar någon" och passar då på att att snacka skit. Jag kan inte säga att jag är den perfekta personen heller, eller vännen för den delen, men jag försöker så gott jag kan och försöker hjälpa dem som inte mår så bra. Man behöver egentligen inte göra mycket, om t.ex någon kommer lite sent till skolan eller ser lite hängig ut, fråga om personen är okej, visa att du bryr dig om honom eller henne, för det betyder mer än vad du tror. 

 

Jag har inte fått den uppväxten med många kompisar, utan nära vänner men få. Men när dessa "nära vännerna" gör saker mot en som man aldrig haft en tanke på att de skulle göra, börjar man fundera om de faktiskt är vänner, eller bara där för att ha lite kul.

Det finns ett fåtal personer som aldrig sagt något illa om mig, och som alltid undrat hur läget är och om jag är okej. Men det finns verkligen bara en, verkligen bara en enda person som kan få mig att må bra genom att bara tänka på personen. En person som alltid funnits för mig, antingen i mitt hjärta eller "på riktigt". En person som får livet att rulla på, en som kan få en dålig dag bli helt underbar. Nu kommer en fråga till er alla, hur mycket har man att leva för när en nära vän sårar en och att personen som man verkligen älskar med hela sitt hjärta och väldigt mycket till inte vill prata med en.  

 

Jag tänker inte ge er mitt svar, men med tanke på hur jag har skrivit så vet ni nog det. Sen ber jag om ursäkt om ni inte förstår allting, allt detta är skrivet av fustration och ledsamhet. Vet inte om detta blir mitt sista inlägg eller om det kommer fler. Tack för att ni läste, det betyder. Ha det bra.